När jag kommer E4:an söderifrån i mörkret, och ser vattentornet i Töre sväva som ett fruset UFO över trädtopparna, då vet jag att jag snart är hemma. Överkalix 53 står det på skylten, när jag har svängt in på E10:an.
Även vattentornet i Kalix är något av ett landmärke, där det svävar som ett tungt, blått Vogonrymdskepp över samhället. Jag brukar göra en liten utflykt till vattentornet när jag är i Kalix, bara för känslan av att befinna mig i närheten av ett byggnadsverk av omänsklig form och storlek.
Jag kan uppleva en närmast sakral känsla i närheten av vattentorn, just på grund av deras bisarra former, storleken och känslan av att de trotsar tyngdlagarna. Kanske, någon gång i framtiden när världen är mera resbar, kommer jag att åka ut på vattentornsspaning…
